LÅNGFILM: BRÖD OCH RÄTTVISA

Arbetstitel: BRÖD OCH RÄTTVISA

I en essäfilm på 72 min, i kollageform vill jag utforska vårt samhälles tillstånd och möjliga visioner för framtiden. Jag porträtterar min morfar och upptakten till de sociala reformer som skedde under hans arbetsliv. Jag träffar människor med varierande bakgrunder, forskare och debattörer för att i samtal med dem utforska frågan: hur kan vi vända dagens politiska klimat till en konstruktiv kraft likt det som skedde efter hungerkravallerna 1917? ﴾Hungerkravallerna: hungriga och arga folkmassor lyckades mobilisera sig, i skuggan av ryska revolutionen som skedde samma år. Desperationen kunde vändas och kraften användas till politiska reformer.﴿ Utifrån denna frågeställning vecklas filmen ut.

Filmen är en fördjupad, längre version av min kortfilm ”Bröd och rättvisa” som tar avstamp i de krympande klassklyftorna under min morfars arbetsliv och ställer den berättelsen mot nutidens växande klassklyftor. Något av allmängiltigt intresse, ett sorts historiskt facit kommer ur min morfars personliga historia. Inte för att säga att det var bättre förr utan för att säga att om något annat var möjligt då är kanske något annat nytt möjligt nu. Den längre filmen har ett lugnare tempo än den korta och delarna med morfar får ta mer plats.

Form/innehåll:
Filmen kommer att undersöka den nutida politiska situationen. De moderna klassklyftorna får ett ansikte i denna längre version genom iscensättningar och återberättade dokumentära händelser, där ojämlikhet blir plågsamt uppenbar: Den unga förstföderskan som inte har råd att köpa ultraljudsbilden på sitt foster för 40 spänn. Den trötta föräldern som åker fast i en biljettkontroll och får en bot utskriven framför sitt arga barn och den prydliga fattigpensionären som gräver efter burkar i soptunnan vid busshållplatsen. Morfars super‐8‐ arkiv från 50‐talet och framåt kontrasterar nutiden och hela filmen blir till en väv av olika material.

Bröd och rättvisa har mottagit projektstöd från Konstnärsnämnden.