LÅNGFILM: BRÖD OCH RÄTTVISA

Arbetstitel: Bröd och Rättvisa, 72 min

I en essäfilm i kollageform vill jag utforska vårt samhälles tillstånd och möjliga visioner för framtiden. Jag porträtterar min morfar och upptakten till de sociala reformer som skedde före och under hans arbetsliv. Hur såg den politik ut som möjliggjorde morfars klassresa och hur ser politiken ut idag i förhållande till fattiga och klassamhället?

Morfar var den gamla sortens sosse och pratade ofta varmt om hungerkravallerna, då utsvultna och arga folkmassor protesterade och lyckades mobilisera sig. De skedde i skuggan av ryska revolutionen, som ägde rum samma år. Desperationen hos folket kunde vändas och kraften användas till politiska reformer.

I filmen möter vi människor med varierande bakgrunder, forskare och debattörer för att i samtal med dem utforska frågan: hur kan vi vända dagens politiska klimat till en konstruktiv kraft likt det som skedde efter hungerkravallerna 1917? Utifrån denna frågeställning vecklas filmen ut.

Filmen är en fördjupad, längre version av min kortfilm ”Bröd och rättvisa” som tar avstamp i de krympande klassklyftorna under min morfars arbetsliv och ställer den berättelsen mot nutidens växande klassklyftor.

Form/innehåll:

Filmen kommer att undersöka den nutida politiska situationen. De moderna klassklyftorna får ett ansikte i denna längre version genom återberättade dokumentära händelser, där ojämlikhet blir plågsamt uppenbar: Den ensamstående mamman som åkt ur systemet och som desperat söker nytt jobb för att kunna få sjukersättning när hon opererar sin ögonsjukdom som kan leda till blindhet. Den prydliga fattigpensionären som gräver efter burkar i soptunnan vid busshållplatsen. Jag kommer att jobba med ett bildspråk som ger oss en känsla av att befinna oss i den berättande personens bubbla, där bildspråket får oss att uppleva klaustrofobin i en utsatt situation.

Musiken har en stor vikt i filmen genom att den musiksätter ett antal kända tal som kantar Sveriges demokratiska process under hundra år. Musiken gör nedslag i texter kring kvinnlig rösträtt, folkhemstalet, ett av Palmes tal och lite annat. Dessa delar kommer bildsättas och utgöra en friare del av filmen som i första hand inte fokuserar på talens innehåll utan blir konstnärligt fria och lekfulla inslag som står på egna ben. Kollageliknande avsnitt där arkivbilder mixas med dokumentära klipp, autentiska historiska inspelningar skapar musik.

Morfars super-8-arkiv från 50-talet och framåt kontrasterar nutiden tillsammans med hans tankar. Porträttet av honom har en närhet och närvaro, min speaker en nyfikenhet, intervjuerna med sakkunniga ger information som driver filmen framåt. Berättelserna från en utsatt tillvaro tar med oss in i andras verkligheter. Filmen har överlag ett öppet tilltal där kontraster, tidshopp, bildsymbolik och olika typer av forskning manar tittaren till reflektion och tankar kring vilket samhälle den egentligen själv önskar sej.

Medverkande

Filmens består också av intervjuer med olika forskare och debattörer, några möjliga personer är:

Jens Ljunggren, professor Historia, som bland annat pratar om arbetarrörelsens förmåga att erövra vreden, att lyfta frustration och missnöje till något konstruktivt.

Laila Vianden, ledarskribent på ETC Göteborg, som intresserar sig bland annat för nutida gräsrotsrörelser och för hur man kan öka det politiska engagemanget.

Hans Abrahamsson, freds och utvecklingsforskare som använder sig av begreppet ”frustraionsgap” som ett sätt att beskriva nutidens svårighet att få ett bättre liv och vända ekonomisk utsatthet.

Majsa Allelin, forskar och undervisar om frågor som rör segregation, klass och etnicitet/rasifiering, liksom ekonomisk politik och välfärdsfrågor.

Johan Söderman, forskare och författare till boken “När betongen rätar sin rygg. Ortenrörelsen och folkbildningens renässans” som diskuterar nutida folkbildning och rörelser.

Bakgrund

Der skiljer nio år i medellivslängd mellan vissa stadsdelar i Göteborg. Vi har världens snabbast ökande klassklyftor (enligt OECD) samtidigt som skatterna sänks för de rikaste. Det röda skynke som fladdrar framför våra ögon i media är invandring och gängkriminalitet. Det behövs fler och andra sorters berättelser om samhället.

Kortfilmen Bröd och rättvisa färdigställdes inför riksdagsvalet 2018 och min första tanke var att göra en film som skulle få den som funderade på att rösta på SD att ändra sig. Under arbetets gång började filmen dock mer och mer handla om fördelning av ekonomiska medel. Det finns olika nivåer och lager av utanförskap i ett samhälle men ekonomisk ojämlikhet drabbar alla ungefär lika illa oavsett om en bor på landsbygden eller i en socioekonomisk utsatt förort. Går det att ta diskussionen vidare om gängskjutningar och förorter till att handla om fördelning av ekonomiska medel?

 

Bröd och rättvisa har mottagit projektstöd från Konstnärsnämnden.