När jag var 10 år hade min granne Agneta något som hon kallade för Lilla filmlekskolan. Där fick byns ungar leka fram en historia medan Agneta stod beredd med sin S-VHS-kamera på axeln.
Agneta var i den första kullen elever från Christer Strömholms fotoskola. Istället för skolans dokumentära fotografi sökte Agneta ett eget bildspråk, ofta med dubbelexponeringar och naturens magi. När hon slutade på utbildningen var hon i ropet.
Agneta flyttade till den by där jag är uppväxt och fotokarriären planade ut. Hon gjorde filmer för TV och egna projekt, men ofta var de underfinansierade och det hände att filmerna inte blev klara.
När hon fyllde fyrtio överraskade vännerna i byn med en sång. De sjöng: ”Agneta hon går vidare, hon har bara börjat, aldrig, aldrig blir hon klar, hon har bara börjat, hon har bara börjat.”
Ett skämt som drogs i byn ibland var såhär: ”Jag träffade Agneta. Hon sa att filmen SNART var färdig.” Jag har själv problem med att avsluta projekt och tyckte det där va lite kul. Men nu när jag pratar med Agneta växer en mer komplex bild fram.
Om att inte få loss pengar. Om att ha tre barn och en man som -som Agneta kallar det- är sjöman i dramaturgi och ute och föreläser. Hur överlever konsten i ett hektiskt liv som ska rattas?
Ett minne: Jag var i 20 år när Agneta slängde en stor del av sina fotografier och negativ i en flytt. ”Bli aldrig fotograf” sa hon till mej. Jag har fortfarande kvar en bild på väggen som jag räddade ur containern. Varför kämpade Agneta ensam, varför hade hon ingen som var med och hjälpte till?
Från att ha varit ett ungt framtidshopp föll Agneta i glömska, men någonting har hänt nu. Femtio år senare köpte Moderna museet och Konstrådet hennes bilder till sin samling. Agneta fick besök av docenter från Zurich, Lund och Paris, som vill skriva avhandlingar om hennes banbrytande fotografi. Så nu, när hon är 83, kommer ett sorts erkännande.
Denna film handlar om Agneta och hennes kreativa liv. En fotografs resa från ung och lovande till att plötsligt vara gammal och erkänd.
FORM
Filmen består av nyfilmat material från Agnetas hus i konstnärsbyn Skärkäll nära Gerlesborg. Jag följer henne i ett av de projekt som hon jobbar med nu, där hon målar och animerar akvarell till experimentell musik av Johannes Fend.
Jag kommer även gå igenom Agnetas arkivmaterial, både stillbilder och filmat material och se vad som skulle kunna passa i filmen. Tanken är att både hennes suggestiva svartvita foto ska finnas med och bleka och lågupplösta sVHS-inspelningar från barnen i byn.
Min berättarröst finns med genom filmen och vårt personliga vänskapsband finns med från bakom kameran och kanske framför. Jag är intresserad av Agnetas sätt att prioriterat lust och lek framför att vara strateg, att vara sann istället för smart. Med humor och igenkänning går filmen in i både det lustfyllda och i det svåra.
Läs mer om bakgrunden till filmprojektet här från Strömstadstidningen.